Zinfandellas zvammel

Nedan återfinns mina två favorittavlor från mitt besök på Tate Britain i helgen.

Carnation, Lily, Lily, Rose av John Singer Sargent

The Gallery of HMS Calcutta (Portsmouth) av James Tissot

Åh, de är så fina!

Lite väl sent kanske, men här kommer mitt inlägg rörande helgens begivenheter.

Det som irriterar mig #1: Svenska nöjes-journalister

Varför? Jo, naturligtvis är det skandal (enligt journalisterna) att öst-länderna grannröstar och det är också skandal att inget av våra Nordiska grannländer gav oss mer än 8 poäng! Hur kunde Norden svika oss?

För i h-e, det är väl jättebra om våra grannländer inte grannröstar utan faktiskt röstar på det bästa bidraget? De tyckte tydligen inte att det svenska bidraget var bra nog, och då kanske svenska folket helt enkelt måste inse att vi inte skickade det bästa bidraget till final? Journalisterna är så ofantligt patetiskt subjektiva i sin bedömning, och i mina ögon gör de inte sitt jobb för fem öre. Dessutom ägnar de hela veckan innan tävlingen till att haussa våra chanser och rapportera att Sverige har lägst odds etc. och efteråt står de som stora frågetecken och undrar vad det var som hände. Är de verkligen så korkade, eller är det ett spel de måste spela för att få vikariatet förlängt?

Det som irriterar mig #2: Att Sverige alls gick till final.

Så glad jag hade blivit om vi inte hade gått till final, vårt bidrag var verkligen inte värt en finalplats.

Det som irriterar mig #3: Att hela tävlingen bara är en orgie i grannröstning numera.

Det finns några länder som inte gynnas av någon grannröstning alls (i motsats till de nordiska länderna som är lika stora kålsupare som öst-länderna), och dessa länder (såsom England, Frankrike, Schweiz etc.) går det numera alltid eländigt för. Vissa länder har ju t.o.m. givit upp ESC och deltar inte alls längre (bl.a. Italien, Österrike och Luxemburg), eftersom det ändå är kört på förhand.

Det som irriterar mig #4: Att svenskar har dålig smak.

Jag har länge undrat över om det finns statistik över vilka det är som ringer in och röstar i Melodifestivalen och ESC? Jag gissar att det är kids under 14 år eller folk runt 50 vars smak har cementerats och inte kommer att ändras för resten av deras liv. Varför ger Sverige, som ju annars har bra smak och är progressiva när det gäller musik, inredning, kläder etc., en 12 till Norge? Nog sjutton måste det finnas fler än jag som tycker att Frankrikes bidrag var klart bäst; nymodigt, coolt, vågat!

Jag har därför funderat på olika lösningar för att förbättra situationen framöver:

Lösning #1
Ingen förändring. Inse att tävlingen har tagits över av öst och att vi är i princip chanslösa framöver. Inget dåligt med det egentligen, tävlingen har sedan östländerna tillkommit expanderat extremt mycket och kommer att överleva alldeles utmärkt utan att västländerna deltar eller bryr sig. Vi får helt enkelt inse att tävligen är gått in i en ny era och gratulera östländerna till att de har ärvt en roligt tävling.

Lösning #2
Inför jury-röstning igen, för samtliga länder. Visst, då och då kommer en vinnare att utses som inte är lika förankrad av alla tv-tittare som vid telefonröstning. Men, förhoppningsvis kommer grannröstningen att minska (dock inte totalt), och intresset för tävlingen kommer att kunna upprätthållas i samtliga deltagande länder.

Lösning #3
Dela in hela ESC-området i sju-tio geografisk/kulturellt lika områden. Dessa områden representeras endast av ett bidrag och röstningen görs också bara en gång per område. Detta kan göras i de två semifinalerna, d.v.s. att i semifinalerna så har man olika ”heat” och där en vinnare per område utses som sedan tävlar för i finalen. Men naturligtvis så är det ex. Norge och inte Norden som vinner om det Nordiska bidraget skulle vinna en sådan final. Alla skulle vinna på en sådan lösning. Kvalitén på bidragen i finalen stiger avsevärt, finalen blir ett kort och trevligt program i stil med Melodifestivalfinalen, och bästa framträdandet vinner då grannröstningen försvinner!

Jag har precis avslutat en mycket trevlig 3-dagars helg eftersom det var röd dag här i England igår. Trots dåligt väder två av dagarna har helgen ändå varit kanonbra. Helgen började med trevlig picnic i fredags kväll, rugby-turnering i härligt solsken på lördagen (vi tittade alltså, inte spelade), och Eurovision på kvällen. I söndags besökte vi Tate Britain, åt en pizza (det var evigheter sedan sist), gick en promenad längs Themsen och avslutade med att se senaste Indiana Jones på bio. Igår var vi duktiga och städade och handlade mat redan på förmiddagen så att eftermiddagen kunde ägnas åt shopping på stan. Jag t.o.m. hittade ett par jeans, vilket inte tillhör vanligheterna!

Men, jag har inte läst en rad på hela helgen! Tyvärr blir det ofta så för mig på helgerna, eftersom vi ofta har mycket inplanerat och lite ”dö-tid” hemma i soffan. Ni andra verkar så ofta ägna helgerna åt att plöja en eller ett par böcker rakt upp och ned. Det gör jag bara en solig sommardag på stranden, nästan aldrig annars. Jag läser mest på vardagarna; till och från jobbet på tunnelbanan, ibland på lunchen, i sängen innan jag somnar och också ibland i soffan på kvällarna.

När hittar ni tid till att läsa?

Nu är jag inte längre bloggtävlingsmedverkansoskuld!

Jag hoppas på att få vinna en bok genom delta i Bokstollarnas utlottning!

Håll tummarna nu att jag vinner!

Det är inte ofta jag dricker champagne, och egentligen tycker jag inte att det är så jättegott. Cider är godare!

MEN, idag ska det firas och då behöver man faktiskt dricka champagne (eller ja, ja, mousserande vin då). Efter en lång och intensiv vår med stor operation för sambon och jobbletande i Stockholm för oss båda kan vi nu nöjt konstatera att sambon officiellt är friskförklarad och vi båda har lyckats med att snuva åt oss varsitt bra jobb. Det är värt att fira!

Denna utmaning  har jag snott från Fraidi.

5 saker på min “Att göra lista” idag
1. Läsa bok
2. Tvätta kläder
3. Baka rabarberpaj
4. Ha picnic i parken
5. Dricka champagne!

5 dåliga egenskaper:
1. Oroar mig för allt
2. Hypokondriker
3. Grinig efter 22.00
4. Vill gärna att allt hemma ska göras på mitt sätt
5. Latmask när det gäller träning

5 platser där jag bott:
1. Stockholm
2. Uppsala
3. San Francisco
4. Örebro
5. London

5 jobb som jag haft:
1. Chips-försäljare
2. Snabbköpskassörska
3. Kundservice-telefonist
4. Byrådirektör
5. Analytiker

Bakgrund
Jag har länge tänkt att jag ska läsa något av Joyce Carol Oates, men det har inte blivit av. Böckernas baksidetexter har aldrig lockat mig helt, och dessutom är böckerna ofta tjocka. Men den här boken kändes helt rätt i längd och om ett intressant ämne!

Omdöme
Boken är ganska bra, men den känns orealistisk och overklig. Den vita flickan är helt obsessed med den svarta, trots att den svarta flickan så tydligt inte vill vara kompis med den vita. Egentligen visar det bara på hur ”sjuk” den vita flickan är, vilket egentligen är mer tragiskt än rasmotståndet mot den svarta flickan. Den svarta flickan är mycket osympatisk och den vita flickan är som sagt sjukt ”obsessed”. Jag kan tyvärr inte uppskatta en bok om huvudpersonen är osympatisk, och i denna bok är de dessutom två. Så även om Oates berättar bra så drar själva historien ner betyget.

Betyg: 6 av 10

Statistik
Antal sidor: 272
Kön: Kvinna
Språk: Engelska
Genre: Roman om rasmotstånd
Tid: 1970-tal
Plats: Ett college i USA
Först utgiven i: USA
Först utgiven år: 2006

Bakgrund
Jag köpte den här tunna boken/pjäsen samtidigt med några andra pjäser av Oscar Wilde, i tron om att jag hade sett de andra pjäserna men inte denna. Men jag kände igen pjäsen när jag började läsa den, så tydligen har jag sett även den här. Det gjorde dock alls ingenting!

Omdöme
Mycket underhållande och kort pjäs med tokiga förvecklingar helt enligt Wildes stil. Lite väl mycket förvecklingar som lätt kunde undgåtts med en öppen konversation, men som då inte skulle ha blivit någon pjäs förstås… Mycket läs- och sevärd!

Betyg: 8 av 10

Statistik
Antal sidor: 70
Kön: Man
Språk: Engelska
Genre: Pjäs
Tid: 1890-tal
Plats: London
Först utgiven i: UK
Först utgiven år: 1893

Bakgrund
Jag har länge tänkt läsa denna bok eftersom Emilie är en av våra stora författare från 1800-talet, om än betydligt mer bortglömd idag än många andra. Boken har stått i bokhyllan i nästan ett år nu innan jag tillslut tog mig för att läsa den.

Omdöme
Välskriven och intressant bok, men med tonvis av moraliska ställningstaganden, kärlek vid första ögonkastet, sköra kvinnor och manliga män och ett moraliskt slut. D.v.s. mycket gammal bok som tyvärr inte har åldrats väl, men som trots det ändå är läsvärd och underhållande.

Betyg: 8 av 10

Statistik
Antal sidor: 536
Kön: Kvinna
Språk: Svenska
Genre: Roman
Tid: ca 1800/1810-tal
Plats: ett par skärgårdsöar på västkusten
Först utgiven i: Sverige
Först utgiven år: 1842

Bakgrund
Mycket tunn bok som jag började läsa för att bryta av den lite längre och segare nummer 20 (se ovan).

Omdöme
Mycket snabbläst bok. Boken är tunn och hoppar mycket fram och tillbaka och är ganska fragmentarisk. Trots att jag normalt sett gillar tunna böcker så kunde den faktiskt ha fått vara längre och lite mer grundligt skriven, d.v.s. inte så fragmentarisk, det hade den vunnit på. Trots det en ganska bra bok.

Betyg: 6 av 10

Statistik
Antal sidor: 187
Kön: Kvinna
Språk: Svenska
Genre: Roman/självbiografi
Tid: 1950/1960-tal
Plats: Sverige
Först utgiven i: Sverige
Först utgiven år: 2006